Vägen kändes oerhört lång. Hon kunde knappt minnas när hon varit i dessa marken senast, men hon kunde komma ihåg i vilket samband. Senast hon passerade här var när hon hade lämnat sin flock i Ötamon. Men det var så längesen nu, att det bokstavligen kändes som ett helt annat liv sen. En ung Mivria som inte visste mycket om livet. Hon var ensam, flocklös. Hon var inte en moder, var inte en flockmedlem, var inte en ledare. Hon hade inte sett krig, och hade inte ens Duraneir som kompanjon. Hon hade ...
↧