Xerxes hade vandrat länge när han hade anlänt till skogen full av rosor, giftiga rosor. Med försiktiga steg hade han undvikit rosorna innan han sedan satt sig på en slumpmässig plats, med ett träd bakom sig. De ljusblåa ögonen tittade tomt på de vackra rosorna, rosorna fyllda av gift. Vackra men giftiga, hade han en gång konstaterat som valp när han hade vandrat med sin flock. Ett leende, eller snare ett flin, växte sig större på hans läppar medan blodet började samla sig i hans kinder. Rosorna påminde ...
↧