Tyst drogs blicken över platsen, studerade den tyst, hon hade kommit vandrande, i sin ensamhet ifrån det så kallade okända. Den plats som ännu inte riktigt fanns på kartan, som ingen riktigt brytt sig om att söka igenom och markera ut. Men hon visste vilket helvete en del utav stället bestod av, döda och kala träd som sträckte sig flera meter upp i luften, där väldiga ormar slingrade sig uppåt, långsamt, för att sedan ligga där och invända dem innan de bet de förbipasserande, snabbt men smärtsamt. ...
↧