Hon följde efter honom i över två timmar. Det var inte alls svårt, hannen hade mycket speciella vingar hon aldrig sätt förut och därför även lätt att se trots molnen som då och då skymde hennes vy. Hon var van att flyga högt och hennes vita päls döljde henne väl bland molnen. Hannen flög flera meter under henne, hon kunde se hans rygg och de utsträckta vingarna. Tur att vintern var mjuk i år och påminde mest om höst med dess tunga gråa moln som förståss fuktade ner hennes päls och vingar men ...
↧